Värmeisolering hos en byggnadsdel har två syften, dels ska yttemperaturen inte bli för hög eller låg, dels skal värmeförlusterna genom byggnadsdelen inte bli för stora. Därför måste t.ex. en byggnads ytterväggar isoleras tills yttemperaturen på insidan inte underskrider rumsluftens temperatur så mycket att kondensering sker. Då uppstår hygieniska problem och eventuellt också fuktskador i rummet.
Värmeöverföringen till en yta – eller omvänt – sker genom konvektion, strålning, avdunstning eller kondensation. Vid byggnadskonstruktioner dominerar i regel konvektion och strålning
Inverkan av temperaturen på torra porösa materials värmeledningstal kan man hänföra till ändringen av dels värmeledningstalet för det fasta materialet, dels värmeöverföringen hos de luftfyllda porerna. Värmeledningstalet för det fasta materialet avtar i regel vid ökad temperatur för kristallina material, medans det stiger för amorfa material. Värmeöverföringen genom porluften stiger emellertid alltid med ökad temperatur och ökad porstorlek. Värmeöverföringen sker då huvudsakligen genom ledning och strålning. Värmeledningstalet för porösa material stiger i allmänhet med ökad temperatur. Man måste därför ha koll på vilken temperatur som isoleringen kommer att ”arbeta i”. Det är kanske helt andra förutsättningar som gäller för cellplast som ska skydda en anläggning om det sitter som isolerande ytmaterial på en byggnad i minus 20 grader jmf med +10 grader.

Vi har för avsikt att öppna en sektion på detta forum om vilka husgrundsleverantörer som vi rekommenderar och vilka grundbyggare som är bra.

För att kunna göra det är det bra om ni meddelar oss era erfarenheter om olika grundbyggare och husgrundsleverantörer genom att använda vårt kontaktformulär.